Vem skriver du till?

Alla texter har en mottagare!

All text, alla små punkter, kommatecken, radbrytningar och indrag är till för läsaren. De är en service, som du som textförfattare bistår din läsare med. Om du t.ex. skriver en handlarlista till dig själv eller någon annan, så skriver du oftast i punktform med en vara under den andra. Det är för att det skall vara lätt att se och lätt att, så att säga, bocka av. Hade du skrivit en roman i punktform, skulle din text förmodligen bli helt oläslig.

Att överhuvudtaget skriva ned något som du vill berätta för någon annan är en service, både för dig och för läsaren. Ni behöver inte finnas på samma plats vid samma tid för kommunikation. Attduskrivermedordmedmellanrum gör också att du enklare gör dig förstådd. Att dela in din text i meningar är nästa steg. Därefter kommer sådant som vissa kan uppfatta som svårt. När skall jag använda kommatecken? När skall jag göra styckesindelningar? Och när använder man det där lilla tecknet med en punkt och ett komma... Jadu, det sista är en väl förborgad hemlighet, som vi egentligen inte får tala om... ;)

Jag kommer att ägna framtida blogginlägg om sådant. Kommatecknets användandet, styckesindelningens ädla konst och eventuellt någon rad kring... semikolonet...

Åter till den tänkta läsaren. Normalt tänker du fortare än du skriver. Det är ofta så - märker jag som lärare - att de flesta skriver sina texter från inledningens första ord, till avslutningens sista, och sedan är texten färdig! Ofta skriver elever texter under tidspress, och ges aldrig chansen att bearbeta sina texter. I och med att du ofta tänker fortare än du skriver, så riskerar du att inte bli så tydlig som man kunde önska. Beskrivningar är något som kan bli lidande. Tänkta scenarion försvinner när du hastar igenom dem. En elev uttryckte detta på ett bra sätt. Han sa att han tänkte i filmscener. Sen blev det svårt att behålla känslan i texten när någon annan läste den. Han själv, som skribent, hade naturligtvis "rätt" bild i huvudet av hur det såg ut. Det är därför det är så svårt att läsa sina egna texter.

Så avslutningsvis tänker jag inte läsa igenom detta blogginlägg, utan låta dig som läsare göra det - och tycka till...

/JE