Ett sista framträdande

Filar på början av min nästa roman med arbetstiteln: Ett sista framträdande

Så här kanske det kommer att se ut - vad tycker du?

Prolog: Ett sista framträdande

I nådens år 1569, den 14 Martius

Bud har nått mig att min älskade broder Magnus fått ännu ett naturligt barn efter Lucretia. Denna gång en son. Modern skall enligt uppgift vara en flicka ur tjänstefolket. Flickan har varit under uppsikt under en längre tid; det råder ingen tvekan om att Magnus är fadern. Magnus verkar själv ha svårt att förstå att barnet är hans. Kanske är det så att föregående års sinnessvaghet fortfarande finnes kvar inom honom.

Visste den unge hertig Karl redan då vilken roll han hade tänkt åt detta gossebarn? Vilken roll han skulle komma att spela i hans liv? Pojken var son till en sinnesjuk hertig och prins, sonson till självaste Gustav Vasa. Brorson till kungarna Erik XIV, Johan III och sedermera Karl IX. Kusin till kung Sigismund av Polen och Sverige och till hjältekonungen Gustav II Adolf. Det var en stamtavla som hette duga. Om han hade varit avlad inom äktenskapet. Som det var nu var han en oäkting. Han utgjorde aldrig något hot mot kungamakten. Han skulle aldrig komma ifråga för någon successionsordning, men han kunde utgöra en möjlighet. Han kunde utgöra ett redskap i rätt händer. Ett maktredskap att användas med förstånd. Insåg kanske hertig Karl det redan när han träffade pojken på Vadstena slott fyra år senare?

Hertigen var där för att utröna huruvida brodern fortfarande var i stånd att styra över sitt hertigdöme. Magnus kunde i sin tur inte få sinnesro över det bröderna hade gjort mot kung Erik. Gjort var gjort, menade Karl, och att det var bäst så som skedde. Erik hade inte varit i stånd att regera över dem längre. Magnus hade sport om sin broders hälsa och var han befann sig någonstans. Karl hade berättat i inlindade ordalag om Erik och hans kvinnas vistelse på Örbyhus i Uppland. Något i det han hade sagt hade fått Magnus att försjunka i en av sina oförklarliga stunder. Han hade hållit upp sin hand mot Karl, som för att hejda honom. Skakat på huvudet och kallat på en uppassare. När denne dök upp hade han med ett förvirrat utryck, bett honom hämta Erik. Karl hade förbryllat sett sig omkring. Hade Johan flyttat Erik dit till Vadstena, utan hans kännedom? Det var då pojken hade stegat in. Erik Magnusson.

Sköna Maria, kvinnan som senare gifte sig med hertig Karl, hade berättat det för honom när hon inte hade länge kvar. Hertig Karl hade omedelbart fattat tycke för den oblyge, oskuldsfulle gossen; med sina bruna lockar och raka näsa. Han hade sett på hertigen med de där klara ögonen, och sett rakt genom honom.

Han log åt minnena. Sköna Maria. Maria av Pfalz var den första kvinna han hade förälskat sig i. Då var hon redan gift, och hon hade behandlat honom som en lillebror. Men ändå hade förälskelsens eld närapå förtärt honom inombords. Det var inte alls som med barndomskamraten Anna, eller någon av de andra flickorna. Han hade suttit hos henne senare, när hon var sjuklig. Han hade funnits där vid hennes sida, när hertigen inte kunnat vaka vid hennes dödsbädd. Han hade varit nitton när hon gick bort i Eskilstuna. Redan då var han en garvad knekt i hertigens och kungens tjänst. En kunskapare, tjuv och mördare. En horkarl, lögnare och falskspelare. Ett helt liv som sådan, i en eller annan kungs tjänst. Och nu kallade åter en kung på hans tjänster. Han suckade. Skulle det aldrig ta slut? Skulle han aldrig få vila ut? Han hade svikit alla som han haft nära. Han hade till och med tvingats ljuga för sköna Maria.

 Brasan sprakade till, och han tittade upp från hertig Karls journal över särskilda observandum.Lågornas sken bar något lugnande. De dansande flammorna fick hans sinne att förflyttas från besluten för stunden, tillbaka till de minnen som han åter begrov sig i.

tjaaa... något sådant kanske - men det kommer säkert skrivas om ett antal gånger innan... sen gillar jag sådana där kasta-sig-in-rakt-i-handlingen-början... men om detta är en prolog, så kan ju första kapitlet... jag får fundera över det där...
/JE