tisdag 28 december 2010

Nyhet

Jag har visst halkat in på att skriva något nytt. den historiska romanen får läggas på hyllan. Det nya skall jag göra på rätt (finns det?) sätt. Jag började i tankarna med min målgrupp. Jag ville skriva för en lite yngre målgrupp än för Darien. Så kanske från 10-11 års åldern och uppåt. Därefter bestämde jag mig för att skriva något fantasy-igt igen. Det där kommer och går hos mig. Ibland är jag trött på mina fantasier, och ibland omfamnar jag dem :)

Det blir en såddan däringa fanatsy, där huvudpersonen förflyttas från vår värld till den där andra världen. Huvudperson? Tjej, typ femton år gammal. Jag såg till att vända och vrida lite på tidsperspektivet i själva berättandet. Jag börjar i mitten av berättelsen, och berättar i tillbakablickar vad som har hänt innan. Sedan kommer vi att följa med till slutet. Jag försöker hålla mig nära huvudpersonen och skriver ut hennes tankar rakt ut i texten, då och då. Jag kommer att följa henne genom berättandet så långt det är möjligt. Jag tror inte att jag kommer berätta om sådant där hon inte är med.

Sedan satte jag mig ned och skrev ned handlingen i 4-5 meningar. När väl det var gjort skapade jag en storyboard (ett dokument med åtta rutor) och skrev i varje ruta vad som skulle hända, och vad jag skulle berätta. På så sätt har jag en tydlig arbetsgång. Och kan enkelt hoppa fram och tillbaka och samtidigt ha koll på var i berättandet jag befinner mig.

Vidare så samlar jag information man får reda på om henne och andra bipersoner, så att jag lätt kan hämta information om vem som hade den och den mössan, eller hur hon eller han borde agera.


Så här ser inledningsmeningarna ut just nu:
Ja alltså… Det här kommer att låta helt sjukt… Men… Ja, det lät helt sjukt redan innan hon sa det, redan när hon tänkte det. Jag måste berätta för Erik. Han är den ende som kan hjälpa mig! Jag får panik! Hon tog tre snabba steg fram mot hans ryggtavla, ångrade sig och vände sig igen.

JE

3 kommentarer:

  1. Mmmm spännande med en tjej! Gäller att hitta en balansgång mellan hennesesas språk och berättarspråket så att de unga läsarna hittar hem även där. Ord som mina kollegor hör hemma hos sina tonåringar är ofta... -Nu ska vi äta, -OFTA att jag tänker äta morsan!
    Ok.....

    SvaraRadera
  2. Blir säkert intressant.För mig funkade "snöflinge-metoden" när jag byggde min story.

    SvaraRadera
  3. Precis Anders, det jag gör är väl en anpassning av snöflingemetoden :)

    Nilsson/Johansson - det fina med att glida in och ut mellan berättarrösten och huvudpersonens tankar är att vi kommer väldigt nära huvudpersonen. Vi upplever tillsammans med huvudpersonen sådant som händer. Se inlägget om gestaltning för mer info kring det. Men annars tror jag inte att man ska underskatta en läsare. Så länge det inte blandas in någon annans funderingar i berättandet, så tror jag vi klarar oss fint :)

    SvaraRadera